11 månader
Min lilla älskade tjej. 11 månader idag har gått sedan du kom till oss. det är helt fantastiskt hur fort du utvecklas dag för dag och att för varje dag som går blir du mer självständig, social och mer ett barn än en bebis.
Älskade du.. det är svårt för mig att kunna förklara vilken härlig personlighet du har. Du är nästan alltid glad, du älakar att busa och du har så mycket energi, det roligaste du vet är att leka med mig och din pappa och som tur är har vi fortfarande barnasinnet kvar och kan tillfredställa dig med roliga busiga lekar. Under en tid nu har du blivit mer och mer pappig. Du är inte lika mammig och nu kan du vara hos nästan vem som helst utan att du ska bli helt förstörd och tro att du aldrig mer kommer få se mig. Jag kan till och med gå utom synhåll från dig i lägenheten men jag brukar alltid prata med dig och berätta vart jag är och vad jag gör så att du hela tiden hör mig. Du ska skart börja hos dagmamma, kommer bli riktigt tufft att behöva lämna dig. Jag gillar inte riktigt platsen som du fått därför vill jag försöka byta.
Du har tagit dina fyra/fem första steg för ca två veckor sedan och det känns sjukt, du står numera stadigt själv och har ställt dig helt upp utan hjälp två gånger dock så ramlade du fort ner på rumpan igen. du har fått en till tand där uppe, så det förklarar varför du varit kinkig och sovit dåligt ett par nätter.
Du har fortfarande inte sagt mamma än men det kommer du säger fortfarande pappa pappa när jag frågar dig, kanske tror du att du säger rätt. men massa annat säger du iallafall, du pratar precis hela tiden. ibland när man pratar med dig känns det som om att man kan ha en hel konversation,det är så mysigt.