Förlossningsberättelse del 2
När vi var på väg till och från pressbyrån så kunde jag gå typ 10 meter så fick jag en värk 15 meter till kom en ny värk osv osv och varje värk som kom kände jag började göra ondare och ondare men jag klarade iaf stå på benen än så länge..
när vi kom tillbaka till vårt rum så skulle Christoffer gå och parkera bilen på ett annat ställe, en billigare parkering lite längre bort för att vi visste ju inte hur länge vi skulle behöva vara kvar så för att det inte skulle bli allt för dyrt.
Under tiden han var borta hade mina värkar hunnit bli så starka att när han kom tillbaka så andades jag lustgas. jag kan redan nu säga att lustgasen var det värsta jag harit med om ! Jag måde inte alls illa utav den som många kan göra men däremot så hade jag ju inga pauser mellan mina värkar vilket gjorde att jag fick ju andas i den där nästan hela tiden.. åå precis när man har andats klart och börjar känna att man är påväg tillbaka till den riktiga världen jaa men då var det bara att börja andas igen. jag var även för feg för att andas i "onödan" och ville inte börja andas för tidigt i den för då han jag ju aldrig känna mig normal, jag var alltså hög som ett hus och hörde konstiga piplud och den lampan som hängde i taket ja det var det mest intressanta jag sett på länge ! personerna runt omkring mig pratade dovt och såg bara allmänt suddiga ut. Fy jag hatade den där lustgasen som fick mig att känna mig heeeeeelt bortom det verkliga, och varje gång christoffer sa åt mig att börja andas för att det var en värk på g så kände jag NEEEEEJ ÅÅÅÅÅ NEJ JAG VILL INTE ! men det var bara att lyssna vilket jag gjorde men lite för sent ibland så gasen han lixom inte med att ta toppen på värken vilket gjorde att det gjorde skit ont ändå.
efter ett tag så fick jag byta om tydligen, jag har inget minne av hur i helsike jag kom i sjukhuskläderna och ur mina egna jag minns inte ens att Christoffer går runt och fotar. Jag var så uppe i mitt att allt som händer runt omkring bara händer och man fattar lixom inte vad det är som händer, man är så fokuserad på att kunna stå ut med smärtan som kommer, att allt annat det skiter man fullständigt i just då ! smärtan med värkarna är en smärta man inte kan förklara när varje värk kommer och när den blir som värst så känns det som om att man är på väg att ge upp men någonstans där inne så finns det en sån enorm kraft som gör att du peppar dig själv till att fortsätta och att stå ut med smärtan ett litet tag till för du ska snart få träffa ditt barn ! såååå häftigt :D
man var också tvungen att ha deras snygga trosor och en stor härlig blöja innuti,och nej detta är ju inte särskilt bedårande men detta var ju för att det läckte fostervatten hela tiden så det skulle ju bli väldigt blött och äckligt annars, inte för att det inte blev det sen men man kan ju undvika det så länge som det bara går ! ja en förlossning är kladdig,blöt & blodig och för er som säger något annat måste nog ha vart lika höga som mig. Jag minns inte mycket av vad som hände runt om kring mig ! minns inte ens att dom undersökte mig eller satte elektroder på Annabells huvud jag minns heller inte att jag fick en kateter för att man kan inte föda barn om blåsan är full. det händer så himla mycket utan att man ens märker det ! och nu i efterhand kan man ju tycka att vad fan hur kunde jag missa det ?
jag fick ondare och ondare tillslut skrek jag på christoffer att han skulle ringa i klockan för jag MÅÅÅÅÅSTE HA EPIDURALEN !!!!!! han tryckte och tryckte men ingenting hände jag fick ondare och ondare och jag skrek å brölade för fyyyyy i helvete jag trodde jag skulle dö ! Han sprang ut och fick tag i barnmorskan som kallade på doktorn som skulle lägga EDA på mig (epiduralen) aledningen till att ingen kom när vi ringde på klockan var att sladden till klockhelvetet var urdragen ! hahaha..
doktorn kom och jag fick min eda precis som jag ville ! i samma stund som han kom in så blev jag lugn för nu skulle jag ju slippa det onda.. eller???
jag kände inte ens när han satte nålen i ryggen på mig för smärtan av värkarna tog över.
men när jag äntligen hade fått bedövningen så fick jag krystvärkar så då var det ju inte ens någon ide att ta den där jäkla bedövningen...
när krystvärkarna kom så blev det en heeeeelt annan känsla man ville trycka på och man kände sig sååå jävla skitnödig typ som om att nej stopp vänta jag måste bara gå och bajsa. Hahaha ja och jag tror jag sa det till dom också. MEN JAG FICK INTE KRYSTA ÄN !!!! vad fan säger du människa ska jag ligga här och hålla emot ? ja det var precis vad dom ville jag skulle göra. jaha okej inte krysta när man känner av det så starkt det va så jäkla svårt men jag andades mig igenom och klarade det ! men sen efter ett tag när klockan var tre nej då klarade jag inte andas igenom mig nej nu var krystvärkarna så starka jag kunde bara inte fixa hålla emot flera nu ! när klockan var 15.06 så fick jag krysta åååååå jiiiises vilken befrielse det var jag kunde äntligen få hjälpa till.. NUUU SKA DU UUUT !!! var det ända jag hade i tankarna varje krystvärk så tänkte jag en mindre och ett steg närmare snart är du ute, och snart får vi se hur du ser ut och om du är en pojke eller flicka, christoffer och barnmorskorna peppade mig och jag kände sån enorm kraft, att bara få krysta på tills hon var ute. man blev snabbt trött och det brändes i underlivet på mig det sved och gjorde fruktansvärt ont men det var ju tecken på att hon snart var ute, när dom kunde se huvudet så kände jag på det och massa hår och jag blev så jäkla peppad och krystade och krystade oj jäklar vad jag tog i, när jag tittar ner och krystar sista gången ser jag hur hon kommer ut och dom lägger upp hene på mitt bröst 15.16 var klockan när jag äntligen kunde pusta ut och fyyyy fan vad det känns bra ! det var en sån jäkla härlig känsla att få upp henne på bröstet ! det första jag får fram är VAD ÄR DET FÖR NÅGOT ??? barmorskorna skrattar och förklarar för mig att dom inte har tittat än så jag lyfter på hennes ben och jag blir så glad när jag ser att det är en flicka så glad att jag bölar ut "EEEN FLIIICKAAAA" huhuhu. och tårarna kom, jag kan med en gång säga att detta var en sån jäkla häftig upplevelse så jäkla coolt och mäktigt. Helt klart den bästa upplevelsen jag varit med om ! smärtan var oerhört jobbig men så här i efterhand så känner man ändå att det är så jäkla häftigt och det är en sån jäkla kick att få vara med om en förlossning så man skiter fullständigt i hur ont man haft under graviditeten ,hur jobbigt det har varit, hur jäkla ont värkarna gjorde eller hur mycket det brände & sved när huvudet var där nere man skiter fullständigt i det för när man ligger där sen och tittar på sitt barn som har bott i din mage i 9 månader så kan man inte tänka på något annat än hur vacker och fin hon/han är och hur stolt man är som har klarat av det !
christoffer fick klippa navelsträngen (en stolt pappa)
hon var det absolut finaste jag någon sin sett. man kan tycka att när man ser på bebisar som precis är nyfödda att dom är så ihoptryckta och fula men när man ser sitt eget barn så finns det inget finare !
men när hon var ute ja det betyder ju inte att allt var frid och fröjd och allt var färdigt nej för då skulle moderkakan ut också ! det tyckte inte jag gjorde så där jätte ont det gick rätt så fort också en eller två krystningar så var den ute.
sen så blev jag sydd också men det var inte så farligt illa det gick bra med lite bedövning och lustgas och en bebis på bröstet så var jag nästan med på allt ! tänk vad harmonisk man kan bli av att bara titta på sitt barn ! ♥
och sne näsa hade hon vår lilla plutt dom kallade det "förpackningsskada" hahahaha ! den hade blivit tillplattad i magen men nu så är den fin :)
och idag är du hela 3 veckor kan inte förstå att det gått så fort känns som igår vi åkte hem från bb ♥
vi älskar dig vår fina dotter Annabelle Angelina Alice du är det finaste och bästa som hänt oss ♥